Vi använder cookies för att förbättra användarupplevelsen och för att samla in användningsstatistik.

Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du användningen av cookies. Läs mer.

x

Bergsmassivet som förvandlades till myrmark

En ritning som beskriver områdets geologisk uppkomst

Till områdets geologiska historia hör uppkomsten av ett forntida bergmassiv och dess förfall, en varsam istid och uppkomsten av ett omfattande myrlandskap.

 

Det geologiska huvudtemat i Geopark-området Lauhanvuori-Hämeenkangas är utvecklingen från ett forntida veckbergsområde till ett flackt myrlandskap. Bakom dagens myrdominerade landskap ligger en lång geologisk utveckling vars äldsta särdrag har sina rötter 1 900 miljoner år bakåt i tiden.

Området geologiska utveckling började då jordskorpans rörelser höjde ett stort veckbergsmassiv genom Finland. Under de kommande hundra miljoner åren nöttes berget bort. Kvar blev sand som lagrades i havsstränderna och som förstenades till sandsten i Satakunta för 1 300 miljoner år sedan och till sandsten i Lauhanvuori för cirka 600 miljoner år sedan.

Stenfält

Kivijata i Lauhanvuori består av en i finländska mått rätt ung sandsten.

 

I Lauhanvuori lyfte omvälvningarna i jordskorpan upp sandstenen från havstranden och skapade ett t.o.m. kilometer högt berg som under tidens gång har vittrat till den höjd det har idag. Vittringens har lämnat spår i området, bland annat som torer som är stenformationer som uppstått då berget vittrat.

En rund sten i skogen

Aumakivi i Lauhanvuori är en lämning från den forna vittringstiden.

 

Istiden som inleddes för cirka 800 000 år sedan täckte området med flera inlandsiser men i området kring Lauhanvuori var isarnas slitage liten. Däremot hopade de tjocka moränskikt i området.

Efter istiden täcktes landskapet av vatten. Endast de högsta topparna av Lauhanvuori, Alkkianvuori och Hämeenkangas reste sig ovan ytan.  Marken steg dock snabbt och vågorna sköljde områdets moränmarker till vattengenomtränglig sand. Det fina sedimentet som vågorna forslade bort lagrades i lermarkerna i ådalarna.

Skogen

Blandskogen på krönet av Lauhanvuori ökar med osköljbar moränmark.

 

I och med landhöjningen efter istiden utvecklades områdets låga sjövikar till kärr där det växte starr. Då torvskiktet blev tjockare tvingades starren ge vika för vitmossan. Vitmossan bildade tjocka torvmadrasser och kärren växte till högmossar.

Kauhanevas flackhet sett från utsiktstornet.

I Geopark-områdets landskap är myrar närvarande både i det förgångna och i dagens läge. Förr i tiden fick man strö för boskapet från kärren och den järnmalm som bysmederna behövde grävdes också upp från myrar. Då bosättningen spred sig röjdes ådalarnas kärr till åkrar. Under de senaste årtiondena har torvjordarna utnyttjats för skogsbrukets och energiproduktionens behov. Områdets mest avlägsna och svårframkomliga myrar har dock bevarats i naturligt tillstånd. Myrar som dikats upp för skogsbrukets behov har även återställts.

Torvfält

 Utnyttjandet av torv har långa traditioner i Geopark-området.